Blog Image

Maskrosblomma

Maskrosblomma


Här delar jag med mig av mina tankar och vägar för att ta sig framåt efter utanförskap.

In- eller utloggad?

Utveckling Posted on Thu, August 20, 2015 17:09:19

Jag läste nyligen en artikel om att vara uppkopplad eller utloggad och att det är viktigt att också ge sig själv lugn och stillhet för att orka med vardagens många gånger stressighet. Jag tänkte när jag läste denna artikel hur jag själv gör, om jag måste kolla mobilen eller nätet hela tiden och insåg att nej det måste jag inte och det gör jag inte heller. Jag kan, som idag vara ute vid havet och sola, bada och läsa eller bara låta solens strålar värma. Det jag hade mobilen till under denna tid var att ha lite koll på tiden så att jag hann tillbaka innan tvättiden startade och för att fånga några härligt naturliga ögonblick med kameran. I övrigt låg jag och läste en stund, dagdrömde, badade, följde två svanar på deras guppande väg ute på vattnet och hade det bara lugnt och skönt.

Samtidigt så slog mig också tanken på hur jag gör när jag åker tåg till och från studierna, bussen och andra platser dit jag behöver åka. Och jag insåg att jag ofta slappar eller halvsover, läser eller ibland kollar mobilen och vad som händer. Men jag känner inget tvång att göra det, mer att jag vill för att jag har något att dela med mig av och för att marknadsföra mig själv och det jag tror på.

Tog en dag en sväng ut och gick runt Bohus fästning en dag, där gick det lösgående, betande får. Vilken härlig och bra idé, att liksom låta fåren göra jobbet samtidigt som människor får en upplevelse av att möta dessa små liv både runtomkring sig eller på avstånd. Fåren gav en härlig känsla av frihet och att göra lite som man vill.

Så jag fortsätter att vara inloggad när jag vill att ta det lugnt och stillsamt mellan varven. Det gäller att fånga saker när det ges möjlighet och bara man också kan vila eller sova bra, så tror jag att också blir bra.



Laddat batterierna

Utveckling Posted on Sun, August 09, 2015 21:24:50

Så har en månad gått, en sommarmånad som jag, och kanske många med mig, tillbringade på resande fot. Det är på sommaren och under ledigheten som det är möjligt att ladda batterierna inför ett kommande år. Ett år som är fyllt av jobb eller studier. Men det är också under ledighet som det är möjligt att göra sånt som man annars inte har möjlighet till. För min del blev det att resa och jag har under denna resa haft både värme, sol och regn men framförallt har jag fått ett antal idéer som jag vill genomföra och förverkliga.

Jag inser att det är viktigt att inte alltid vara i farten utan att också ta det lugnt och låta idéer och tankar få komma fram, för att sen förverkliga dessa. Snart börjar termin fyra på socionomprogrammet men innan dess så är mitt mål att starta igång några av de idéer som dykt upp i sommar. Jag är nu så långt med min bok att jag letar efter förlag som kan vara intresserade, vilket skulle vara så kul – men annars blir det egen utgivning vilket också är ett alternativ, men jag har inte gett upp än med att finna något. Jag vill också komma igång med coachingen och få nytta av den coachutbildning som jag gått och som jag ser att jag kommer ha nytta av på flera sätt.

I helgen så skickade jag in en debattartikel om mobbning och att den inte tar semester. För mobbning på jobbet finns där även om man är ledig, även om det är lite lugnare i magen just under semesterveckorna. Men när det är dags att gå tillbaka igen, då kommer klumpen i magen och växer sig stark och man känner sig både svag och orkeslös. Men förhoppningsvis så har du haft en riktigt bra och vilsam semester och fått laddat dina batterier så att du orkar ta tag i och nå dina drömmar.



Att ta nästa steg

Utveckling Posted on Thu, July 09, 2015 21:42:38


Det där med att ta nästa steg är inte alls självklart eller enkelt. Det låter så fint när någon säger att nu är jag redo att ta nästa steg, eller kanske så får man frågan om det inte är dags att gå vidare och ta nya kliv. Och ja, vad svarar man på det? Antingen kan man säga ja, nej eller kanske men oavsett vad man svarar så behöver det inte betyda att man känner att det är ett svar som man är redo för. För det där med att ta nästa steg, det kräver en stor portion mod men också att man har rätt förutsättning för att faktiskt ta steget.

Det kan också vara så att man känner sig redo att ta ett steg för att till exempel gå vidare och byta jobb, börja plugga eller bryta upp från något. Men när man får en sån fråga så kan det slå fel, svaret kan låta mer självklart eller osäkert en vad det är och man gör något för att någon tycker att det är dags att man går vidare.
Oavsett om man faktiskt vet att det är dags att gå vidare, att våga ta steget, så är det bara individen själv som kan ta det. Visst kan andra uppmuntra en att våga, men undvik att tryck på genom att ställa frågan.

Jag vet att jag själv länge stod och vägde på att våga ta steget vidare till att plugga och det var först när chansen kom rejält och när jag var nära på att gå under av det som var, som jag faktiskt vågade ta steget. Nu är jag glad att jag gjorde det men om någon frågat tidigare och sagt att det var dags att ta det, så vet jag att det hade blivit för tufft. Så till dig som har någon som du vet vill, uppmuntra och stötta men tryck inte på – modet att ta steget kommer.



Utmaning och möjlighet

Utveckling Posted on Mon, July 06, 2015 15:30:01

När något inte blir som man har tänkt sig så kan det kännas som ett nederlag, men behöver det verkligen vara ett nederlag? För mig så kändes det som att jag misslyckats när jag inte skaffat mig ett sommarjobb trots att jag lagt mig tillgänglig under perioderna som vi är hemma. men sen insåg jag att det skulle bli världens bästa möjlighet att faktiskt få den tid för mig själv hemma som jag så länge önskat mig. Tid till att rensa och fixa bland sånt som jag inte orkat eller hunnit ta tag i när allt bara rullar på. Jag har fått möjlighet att minska ner på sånt som jag inte behöver och jag kan göra det i tysthet och utan frågor om varför jag gör det.

Jag har också hunnit med att läsa en stor del av kommande kurslitteratur, den som vi ska ha till hösten, vilket gör att jag kan lägga fokus på uppgifter och föreläsningar men också på mitt egna vid sidan om studierna. Att få tid att lägga kraft på mitt egna, det jag vill bygga upp, både när det gäller företag och organisation känns så bra. Jag vet att jag inte vill gå tillbaka till den arbetsplats som jag är tjänstledig ifrån och det är inte för att jag är bitter eller för att jag mått dåligt av det som varit, utan för att jag nu vill göra något annat, något helt nytt som får mig att utvecklas och växa.

Det har också fått mig att växa, i att våga vara i tystnaden, till endast de ljud som kommer runtomkring. Både när jag varit hemma men också när jag under några fina dagar åkte ut till havet. Jag har insett att jag faktiskt behöver mer tid för mig själv, mer tid än vad jag någonsin har fått för att vara för mig själv, utan andra bakgrundsljud än vad som kommer utifrån. Jag ångrar inte att jag fick denna utmaning, för det fick mig att se en möjlighet men framförallt fick det mig att förstå att jag också har behov – behov som jag hittills inte vågat eller klarat av att se. Jag vet nu att jag är på rätt väg!



Ta sig fram

Utveckling Posted on Mon, June 29, 2015 21:50:15

Att ta sig fram är allt annat än självklart många gånger. Det där med “livet på en räkmacka” har i vart fall inte jag upplevt men jag vet faktiskt inte ens om jag skulle vilja göra det heller. Det låter så trist och som att allt hela tiden går ens väg och det kan inte vara kul. Lite utmaning och kämpa för att nå sina mål tror jag är nyttigt. Som dessa blommor som valt att växa upp bland kala berg och klippor. Det tyder för mig på en stark överlevnadsönskan och vilja att se vad som finns ovan jord. Det går att likna livet som en av dessa blommor – den som verkligen vill något, den tar sig fram oavsett hur motigt och tufft det än är. Det är det som är så häftigt på något sätt, att det faktiskt går att ta sig fram trots motstånd och att ha varit i botten.

Själv vet jag hur det är att ta sig fram mitt bland det tuffa men jag vet nu att det går, även om jag långt ifrån känner mig klar (om det nu går att bli klar?). Det känns ifrån och till som att det är en kamp i motvind och att oförståelsen är stor, men så plötsligt så händer något som ger ett litet hopp. Det kan vara ett möte med någon, en ljusglimt av något som man delat eller en dröm som visar något som kan kännas overkligt och konstigt men som i längden visar sig vara precis så det skulle bli. Jag hade för ett tag sen en dröm, en väldigt tydlig dröm som nu gått till att bli en önskan som jag ber om för att uppnå. Vi får se om det blir så men det sista som lämnar mig är hoppet och önskan om att det blir så, för det skulle vara så otroligt skönt och häftigt.

Och det känns som att jag tar mig fram steg för steg nu när jag har ett sommaruppehåll från studierna och jag uppdaterar både mig själv och mina sociala kanaler men skapar också en bild av mig själv som jag vill att det ska bli och jag vet att jag kommer vara där men det krävs vilja, engagemang, tålamod och framförallt mod – men jag känner att jag är på god väg att ta mig fram precis dit jag vill.



Vilken väg väljer du?

Utveckling Posted on Tue, June 23, 2015 16:09:16

När jag såg denna sågspånsstig första gången så funderade jag lite varför det läggs sågspån på en stig som inte ser ut att leda någonstans. Nu, några månader senare så har jag flera gånger sett människor komma på denna stig, från ett rätt så nybyggt område och inser att istället för att ta bort mer skog för att göra en asfalterad väg så har man gjort denna stig. Smart! Och miljövänligt! Det som är lite spännande med denna är att den inte går rakt utan liksom följer med naturens naturliga väg.

Ibland har jag funderat på vilken väg som är bäst att gå för att nå sitt mål och dit man vill. Min väg har varit allt annat än spikrak eller självklar men nu känns det som att jag faktiskt är på rätt väg och mot ett mål som jag vill nå. Jag vill göra skillnad, på olika sätt samtidigt som jag lär mig nya sätt och verktyg för att nå hela vägen. Jag vet vilken väg jag väljer och jag vet att målet som jag vill till finns där, lite längre bort.

Vet du vilken väg du väljer och var du är på väg? Är du på rätt väg eller på ett sidospår och hur känns det i så fall? Ibland kan sidospår vara det precis rätta, för stunden, innan man hittar tillbaka upp på den väg som bär åt det håll man själv vill. Jag har varit på flera stickspår men det är nu jag vet att jag är på rätt väg, så nu fortsätter min vandring mot mitt mål och jag tar ett litet steg i taget och når små saker hela tiden. Bara att jag till hösten börjar termin 4, fördjupningsdelen på Socionomprogrammet, känns hur bra som helst – att vara där och att nästan vara halvvägs, det känns så bra.

Så vet du var du är på väg eller är du på ett sidospår som just nu känns fel eller för tillfället bra?



Jämförelser

Utveckling Posted on Fri, June 19, 2015 16:23:51

Så blev det då midsommar och en lugn och stillsam dag, regnar från och till men det är väl det som är typisk svensk midsommar? Solen gör dock sina försök att tränga igenom och har lyckats några få gånger. De gula rapsfälten lyser så fint, inte där jag är idag men på andra håll runtom i vårt avlånga land. Rapsfält får mig att minnas en tid då jag växte upp och vi gick igenom dessa gula, lysande men lite kladdiga fält. Det var en tid där allt kändes så stort.

Idag är det som jag skrev nyss, midsommarafton, och här har det varit en stillsam dag med lite matlagning och annars soft. Herrn i huset har sovit mer eller mindre hela dagen men han hade väl behov och varför skulle inte det vara ok? Jag har för ett bra tag sen slutat med att jämföra mig med andra, för vad ger det mig? Är jag bättre eller sämre bara för att jag inte gör som någon annan? Det där med att jämföra sig med andra verkar vara väldigt vanligt men varför denna ständiga jämförelse? Vad får vi ut av den och är det nyttigt att jämföra oss hela tiden med varandra?
Själv tycker jag att det här med att jämföra sig med någon annan är rätt dumt och att det ofta gör att människor känner en avundsjuka. Men varför känna sig avundsjuk, då det är både roligare och skönare att inte göra det. Att våga vara sig själv och göra det som känns bra.

Men visst, det är inte självklart enkelt att våga vara sig själv och göra det man känner för eller har möjlighet till, men genom att göra just det så övar man upp sig på att våga vara sig själv och kanske också att våga vara ensam.



Motståndstrots

Utveckling Posted on Tue, June 16, 2015 12:34:21

Ibland är det nödvändigt att trotsa motståndet och göra något som man inte vill men som trots allt behöver göras. Det är allt annat en lätt att lyckas under dessa förutsättningar, och ännu svårare är det om man behöver det ofta, som till exempel att gå till en arbetsplats där man är, eller har varit utsatt på något sätt. Även om man tagit sig ifrån och lämnat det som varit jobbigt så kan man behöva ta sig dit för att göra något, eller kanske enbart behöva åka förbi platsen eller åt det håll där det var, för att göra något.

Hur svårt det en kan kännas så är det bra att trotsa motståndet och ta sig dit, antingen för att besöka eller bara för att ta sig förbi och känna att det gick.

För det är bara genom att bryta känslan av motstånd och göra det som känns svårt som det går att lämna det tuffa bakom sig, eller lära sig att leva med det. Det är i alla fall vad jag lärt mig under den tid jag varit borta från det som var tufft och där jag inte alls mådde bra av situationen – men nu knappt tänker jag på det och klarar av att besöka det mellan varven. Inte för att jag tänkt mig komma tillbaka utan helt enkelt för att övervinna motståndet mer och mer.

Det är både skönt och tufft att våga trotsa motståndet och kroppen kan reagera rätt så kraftigt efteråt, men för mig har det gått över efter någon dag eller genom någon mindre trevlig dröm som tar fram något minne men annars så har det hittills varit lugnt.

Har du något som du känner ett starkt motstånd för att göra? Har du provat att trotsa det och i så fall hur kändes det?



Next »